TantAugusta

Irriterande är vi - cyklisterna!

Publicerad 2011-08-20 16:53:34 i Allmänt,

Efter en så lyckad cyklig sommar är kroppen och själen så nöjda över att äntligen ha fått uppleva detta att kunna cykla nästan när som helst och var som helst. Efter två högst ocykliga år så har jag fått trampa ur mig, men jag hade gärna gjort det ännu mer. Underbara kortare turer och längre slitsamma med packning. Och cykellopp. Den spännande utmaningen Tour of Jamtland i regn, Storsjön runt med 4 till 7 män i svansen bakom de sista 7-8 milen. Det mest känslosamma och det mest fyllt av gemenskap - Ride of Hope.

På loppen i norr är det inte så stora problem med annan trafik. Det är det ju givetvis mer av söderöver, men där var det också förvånande hur bra det flöt på genom städer och tätområden. Oftast hade vi en motorcykel framför oss som banade väg, men ändå. Kanske visste många vad Ride of Hope står för så att de visade hänsyn, vad vet jag. Men vi hade också fantastiska ledare som gjorde just det de skulle - ledde oss - och det med auktoritet, känsla och trygghet.

Men jag har också haft många tillfällen att fundera över andra trafikanters syn på cyklister. Det här är ett ämne som stötts och blötts i olika cykelforum, och mängden osannolikt überknasiga historier som faktiskt har hänt i verkligheten berättas.
När ett av argumenten kring vårt varande som sportutövare efter vägarna är att vi stör trafiken kan jag inte bli annat än ganska tyst. Av stor förvåning. Jag måste bli ursäktad; jag trodde jag var en del av just trafiken. Det är ju mitt enda fordon, jag äger ingen bil. Okunnighet är alltid den stora anledningen till irritation och klagomål, så mer utbildning genom t.ex media är för mig önskvärt. Tydligare lagar, som kanske till och med fokuserar lite mer på cyklistens väg och skydd.
Inte kostar vi mycket heller, inga stora arenor, inga fina grönområden med tjusig utsikt som skulle kunna bebyggas, ingen el och inget bränsle. Mer än några bullar och en kopp kaffe och lite vatten.

En kollega berättade att hon öppnat bildörren precis när en cyklist passerade så han körde in i dörren, gjorde en frivolt med sin cykel och lyckades otroligt nog landa på fötterna - utan att skada vare sig cykel eller sig själv. I diskussioner som följde med andra, kom det fram att han var en "sån där med riktiga cykelkläder ni vet, en sån som cyklar fort". Och sen följde också de vanliga kommentarerna kring det, "det är ju typiskt dem osv..." Vi som befinner oss i cykelvärlden har hört det många gånger och rycker väl på axlarna eller går i taket. Tröttsamt är det hur som helst. Men för dem hade det troligen varit värre och mycket mer upprörande om cyklisten hade haft cykelkorg och blommig klänning. Skadorna hade nog med största sannolikhet varit det, eftersom den senare cyklisten troligen inte haft samma kroppskontroll och fysik som den drabbade. Vilket var en obeskrivlig tur för kollegan, hade han skadats hade hon inte minst kunnat bli dömd för vårdslöshet i trafik.

Även i djurvärlden
irriterar färgranna fjädrar, påfågel är en symbol för fåfänga och gult signalerar giftigt. Men om de färggranna kläderna är en anledning till irritation och kan ge bilisten rätt att preja oss av vägen - så måste ju karnevalen i Rio vara en katastrofal dödsfälla?

Muskler, verkar vara svårt att acceptera - om andra har mer av det. Då känns det skönt att få gasa till lite, trycka på lite så det låter lite extra i den där sportiga oidentifierbara bilen som ser ut som alla andra bilar. Men om det är så svårt att köra om några cyklister, kan det inte vara en poäng att träna lite själv då - om det är just musklerna som är problemet? Min pappa har en gammal träningscykel för inomhusbruk till salu om det är nån som behöver. Billig är den också, om än lite svettbränd - han har trampat många mil på den. Kan man inte kontrollera gas och broms bättre på sin bil så bör man skyndsamt söka läkarvård eller gå till sjukgymnast, är min åsikt. Om det däremot inte är musklerna, och heller inte bilen - så återstår hjärnan. Då är det kört för mig att komma med råd. För har man inte kommit längre än så när det gäller empati, medkänsla, förmåga att kontrollera stress och dåligt humör, hänsynsfullhet, inte har förståelse för att andra har andra prioriteringar och intressen - då finns bara en möjlighet för oss andra på vägarna och det är indraget körkort eller lobotomi. Och det sista görs inte längre, lyckligtvis.

Men vad är det egentligen som irriterar?
Är det helt enkelt att vi har så förbaskat kul? Och att vi kommer leva längre (ja, så länge vi inte blir påkörda av exemplet ovan alltså) på grund av att den viktigaste muskeln - hjärtat - är i så god form? Det här borde nog kunna vara ett ämne för vidare forskning...

Kommentarer

Postat av: Juno

Publicerad 2011-08-23 22:35:40

Vi bilister är inte rädda för det ni är eller det ni har. Vi är rädda att vi inte ska se er och köra på er.

Postat av: Tant

Publicerad 2011-08-24 07:47:15

...och ändå är det precis det som en del bilister gör - med berått mod kör på oss. Till och med får rätten på sin sida fast de erkänt uppsåt. Sen kan kan man inte bunta ihop vare sig bilister eller cyklister i en klump, och det menar jag inte att göra heller. Det finns idioter i alla läger, precis som det finns kloka och förnuftiga :-)

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela