TantAugusta

Yak tack.

Publicerad 2011-03-13 21:20:27 i Allmänt,


När jag var en sisådär nio år och hade geografi i skolan, så fick vi välja ett land som vi skulle skriva om och sen redovisa för de andra. Lustigt att det är en form som man fortfarande använder i skolan. Det är verkligen något som de flesta hatar att göra. Men det gjorde vi inte då vad jag minns, man var kanske för liten för att ha hunnit upptäcka begreppet ångest inför dylika uppgifter. Dessutom hade man fortfarande en slags brinnande energi för det man var intresserad av, och man visste till och med vad man var intresserad av. Man dök ner i uppgiften och gjorde den vacker med målningar och plitade dit landets huvudstad och vilka djur som fanns.

För mig var valet självklart; Nepal. Jag vet inte var jag fått det ifrån eller vad som gjorde det, men jag var väldigt fascinerad av det. Jag kan till och med komma ihåg delar av min presentation. Jag tror att det som var mest fascinerade var att det var ett så mystiskt land, med så väldiga berg och så färgranna kläder, spännande djur och annorlunda språk. Och äventyr. Spännande platser betydde äventyr, även om det bara råkade vara några 100 meter från huset, så kunde det vara en spännande plats. Eller blev ett litet Himalaya i fantasin.

I helgen besökte jag Vildmarksmässan, för en enda orsak. Eller, ok, en annan orsak skulle kunna vara att det ju är en plats med många män på - och det är ju nästan alltid trevligt. Till exempel är det aldrig kö på damtoaletten, men det var definitivt inte en drivande anledning till besöket. Nej, den stora orsaken var att de visade en film om Andreas Danielsson och Martin Stenmarks genomförande av Yak attack. Det är ett cykellopp som går över tio dagar, 47 mil och vid en del av loppet över 5000möh.

Under filmen får jag erkänna att det flera gånger stockade sig i halsen och ögonen fick en lite fuktig hinna. Det var så fantastiskt att se kämpandet, ändå med humor och självdistans, vänskapen och intresset för varandra och för människor omkring. När de till slut gick i mål fick jag torka en liten tår. Ja, jag är blödig som sjutton och vad är det att lipa för - men jag tror att jag helt enkelt levde mig in i det de genomförde så mycket att det helt enkelt inte gick hålla känslorna i styr. Naturligtvis triggade det igång en tanke. Det kanske är något sådant jag måste göra. Höjdrädd, mer än tio år sedan jag cyklade mtb på allvar och utan pengar. Ser lovande ut. Men det är ju just därför. När saker ser som mest omöjliga ut så måste de lösas. Även om de inte löser sig, även om saker aldrig blir av så är drömmen ljuv och kittlande. Den är min och jag njuter medan den pågår. Och oavsett dröm eller inte - jag tror faktiskt att jag skulle klara det, för så tjurig är jag.

Och kanske skulle jag få se de där bergen jag ritade som nio-åring. Djuren, och de färggranna kläderna.

Kommentarer

Postat av: Åsa

Publicerad 2011-03-14 20:06:33

Du å jag då, va? Tant Attack liksom :-) Fast du får ta med gitarren :-)

Postat av: Tantaugusta

Publicerad 2011-03-14 20:20:40

Om du är på så är jag, och det vore ett Dreamteam Tanter! 2012? Men jag tror det får bli munspel eller nåt :-)

Postat av: Åsa

Publicerad 2011-03-14 22:43:07

Men fanken då... vi har ju inte ens kommit iväg till La Marmotte och så ska du höja ribban ytterligare? :-P

Postat av: Juno

Publicerad 2011-03-16 20:21:34

Ja, ska man ta livet av sig kan man lika gärna göra det med bravur! Go girl!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

TantAugusta

Tränar för välmående och för att behålla mina skitsnygga ben. Äter nyttigt men för mycket choklad. Gillar det här med ord, ibland svänger det! Cyklar.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela