Hänsyn och sånt
Den här veckan har en hel del diskussioner förts angående den här artikeln i Sydsvenskan. På grund av min förestående månatliga blödning så kunde jag ju inte låta bli att kommentera jag också, i all ödmjukhet och väldigt insiktsfullt - tycker jag själv alltså. Det är ofta väldigt roligt att läsa chatt och kommentarer men inte minst lär man sig mycket om hur "den andra sidan" tänker. Tyvärr är de från "andra sidan" som tänker från fler håll än sitt eget ganska få. De har väl annat för sig än att sitta och tjattra om trafiksituationen i Lund. Många som kommenterar, och det gäller ju "min sida" också, är väldigt engagerade just för sin sak. Helt objektiv är jag inte själv, men tycker ju naturligtvis att jag har en klokare och vidare helhetssyn är motståndarna...
Men frågan är ju större än så. Det det gäller är allas vår vilja eller ovilja, ödmjukhet eller brist på densamma eller helt enkelt också brist på förståelse för att alla faktiskt har rätt att ta plats - bara inte var som helst och hur som helst. Vad det är som gör att de "spandex-klädda" färggranna och ofta vältränade retar sådan gallfeber på andra trafikanter är kanske en gåta. Min gissning är ren och skär avundsjuka, något som väl är, om man får ha fördomar mot sina egna landsmän, symptomatiskt för svenskarna?
Jag längtar ibland till ett lite mer avslappnat men insiktsfullt tillstånd, fast med ramar. Ramarna finns, det är bara det att de är så lätta att ta isär. En ram/lag måste vara tydlig så att den inte går att tolka på vitt skilda sätt beroende på vem som för tillfället sitter som dömd eller nämndeman. Avslappnat/insiktsfullt för att jag tycker att det vore sundare om man brydde sig lite mer om sitt eget beteende än andras och det skulle eventuellt kunna göra att man blir mindre irriterad och arg - på andra. Nu finns det väl nästan inget värre än att bli det på sig själv, men då finns det professionell hjälp för att hantera det om det blir för mycket.
Köpenhamn är utnämnd som en av världens bästa cykelstäder, och i Danmark cyklade jag i den första och enda cykelrondell jag sett. Vad är det som gör att så nära grannar kommit så långt när det gäller insikt och hänsyn? Å andra sidan har de tappat mycket när det gäller att stoppa rasism, vilket är allvarligt. Det är en annan dock inte mindre viktig fråga, men som likväl går att koppla till det här ämnet.
I Norge måste alla som kör ett cykellopp vara anslutna till en klubb. Det gör i sin tur att klubbarna har större makt på grund av sitt stora antal medlemmar. "Ju mer vi är tillsammans..."
Nog är de före oss i en hel del, våra grannar?
