TantAugusta

 

Det här är tiden man hör fler klyschor än vanligt vina runt öronen och som gör att man drar ner mössan lite extra. Att julsakerna dyker upp tidigare och tidigare och att julstressen börjar märkas i butikerna. Hade det första varit ett faktum så hade de aldrig behövt plockas in, för då är det i sådana fall januari som gäller. Eftersom jag har hört det så länge jag kan minnas och det börjar ju bli ganska länge nu.

Att stressen skulle vara "julig" istället för den vanliga gamla stressen vet jag inte, jag känner ingen större skillnad. Däremot tror jag att andelen ångest iblandad däremot är större. Och det är väl just av den anledningen som jag mer eller mindre faktiskt ganska mycket avskyr den. Julen.

 

Men den är mysig också, så länge det är lugnt, så länge man slipper krav på att det ska vara på ett visst sätt och så länge ingen har för stora förväntningar på att andra ska göra den så fin och underbar som den är på TV. Numera finns inga småbarn i släkten så det är förhoppningsvis inte ett problem.

Jag gillar glögg, julöl och...ja. Gravad lax är fint också. Saffran är grejer, men det är ju så sällan det smakar det numera. Annars kan jag gärna äta i princip vad som helst. Och sen dricka ännu mer glögg. Så är allt över ganska fort och så bestämmer jag mig återigen för att nästa år, då ska jag åka utomlands minsann.

 

Roligast den här tiden är ända alla som förvånat och irriterat upptäcker att det kommer snö. Själv tänker jag att det är nog något vi ska vara oerhört tacksamma för att det gör, sådär någorlunda normalt vid den här tiden. Om forskningen har rätt så kommer årstiderna slätas ut och bli liksom samma lika året om, tack vare våra miljöförstöringar. Så jag njuter av snön, även om jag numera inte använder den så frekvent som när jag bodde norröver. Och finner mig i att det är lite jobbigare att gå och att jag ibland fryser.

 

Det gnälls för mycket, tycker jag.