Den gamla tishan...

Det är inte bara i fotboll det är skillnad. Det är ju det bland cyklister också. Jag menar, nån kör på nyaste finaste karbonhojen - nån annan kör på aluhojen som köptes från början och nöter vidare, mil efter mil. Och däremellan, mellanskiktet, största gruppen, medelsvensson. Som kanske uppdaterar nån gång. När det är rea.
Många av oss som känner varandra spelar ändå verkligen inte i samma lag, inte i samma klubb och inte under samma förutsättningar.
Det slog mig hårt när jag gick förbi Presstop idag och botaniserade bland blaskor, tidskrifter och magasin. Några killar stod vid en hylla och imponerades av en riktig tjock och fet tidskrift om båtar. Det var troligen inte så många artiklar om svenska roddbåtar i trä i den. Själv sökte jag efter en särskild tidskrift, och fann den. Det fanns ett nummer kvar, som jag inte köpte. För när jag bläddrade i den kom känslan av ett stort misslyckande över mig, när jag såg storheten och det för mig grandiosa liv människor lever, så nära inpå. Så perfekt, så genomgott och krysmyntadoftande välartat.
Då blev lite tungt att komma hem till lilla hyresettan och se karbonhojen hänga med slokande styre över de andra, uppallad på en hopvikt trasmatta för att inte skada lacken eller nöta strylinda. Tävlandes om yta med en överfull låda med cykelkläder som mest ser ut som en hoptryckt avokado där inkråmet letar sig ut genom sprickorna.
Mitt i eländet inser jag mitt ilandsproblem och biter ihop. Kontentan av det hela blev i alla fall att den som det kändes hyfsat nya och fräscha "tishan" ju faktiskt var en ganska urtvättad sunkig. Och jag vet att den skulle skava under armarna så det enda den kommer användas till är att torka kedja med.
En klok kvinnas insikt är värd mer än slott och herresäten.