Blåmärken
Jag nyper mig ofta i armen, fortfarande, för att tro på att allt bra som händer verkligen är på riktigt. Det mest intressanta i det är att det i jämförelse med en del andra är jättestort, men att det återigen sen i jämförelse med några också är små banala händelser. Vi har alla så olika mått och preferenser.
Vi har våra liv och med dem gör vi vad vi kan och önskar. Men inte bara det. Vi kan vända våra tankar och bjuda in det goda i livet på ett helt annat sätt än bara när det gäller materiella ting. Men inser nog sådana saker med åren, och det är ju fint. Men en del grejer hade man ju gärna vetat lite tidigare.
Men jag sitter här med blåmärken på benen efter moutainbikerundorna och försöker få armarna att matcha. Och njuter av att livet kan vara så fint och så roligt.
Vi har våra liv och med dem gör vi vad vi kan och önskar. Men inte bara det. Vi kan vända våra tankar och bjuda in det goda i livet på ett helt annat sätt än bara när det gäller materiella ting. Men inser nog sådana saker med åren, och det är ju fint. Men en del grejer hade man ju gärna vetat lite tidigare.
Men jag sitter här med blåmärken på benen efter moutainbikerundorna och försöker få armarna att matcha. Och njuter av att livet kan vara så fint och så roligt.